Roadracing

Roadracing betyder fritt översatt från engelska till svenska: hastighetstävling på landsväg.

Till skillnad mot förr körs numera roadracing nästan uteslutande på permanenta asfaltsbanor. Detta för att kunna hålla en så hög säkerhetsnivå som möjligt, både för publik och förare. En vanlig roadracingbana har en längd av cirka två till fem km och innehåller ett varierande antal kurvor, både höger och vänster. Efter ett antal träningspass och tidskval startar förarna via gemensam start och kör ett bestämt antal varv. Den som först passerar mållinjen har vunnit. I vissa klasser där motorcyklarna är mindre, företrädesvis ungdomsverksamhet, används även gokartbanor.

Tävlingar är öppna för både män och kvinnor, under förutsättning att vederbörande har den typ av tävlingslicens som krävs. Dessutom finns det bestämmelser om hur förarna ska vara utrustade. Hjälm är en självklarhet, men i tävlingssammanhang är också följande obligatoriskt: heltäckande skinnställ, stövlar, handskar och ryggskydd.

Oavsett vilken kategori förarna tävlar i ställs ett antal grundläggande krav på maskinerna. Det finns särskilda tekniska reglementen som beskriver vad som gäller. För att få börja tävla i Sverige, behöver man genomgå en kurs för att kunna lösa en nybörjarlicens. Ett bevis på att föraren har de teoretiska och praktiska kunskaper som är nödvändiga. I licensen ingår också en försäkring. Den kan mot en relativt måttlig kostnad kompletteras med ett mer omfattande försäkringsskydd. För att ta steget upp i större tävlingssammanhang SM (Svenska mästerskapen) och så vidare gäller det att skaffa sig meriter i form av bra resultat. Alla har dock inte målsättningen att bli bäst. Men det bör inte hindra någon från att få vara med på en lämplig nivå.

I Sundsvallsregionen kan man kontakta NRS ( Norra Roadracing Sällskapet ) på http://www.n-r-s.se för att ta licens och få veta mera.

Rookie600 (R600) och Rookie1000 (R1000) är de två instegsklasserna för de som vill köra fyrtakt. R600 är för cyklar från 401 till 600 kubik medan R1000 är för de större hojarna från 601 till 1200cc. Reglementet i de båda klasserna är lika i alla avseenden, bortsett från just motorvolymen, och dessutom med få restriktioner. Fri trimning (dock ej turbo och lustgas) och fria däck ger förarna möjlighet att välja ett koncept som passar just dem och deras plånbok. De båda klasserna består till största delen av de sporthojar som är populärast även på gatan såsom Yamaha R6/R1, Suzuki GSXR 600/750/1000, Honda CBR 600/900/1000 och Kawasaki ZX600/900/1000 m.fl utan någon nämnvärd trimning. En duktig förare kommer även på en hyfsat modern standardmaskin kunna ta framskjutna placeringar och samla de poäng som behövs för att klassa upp och ge sig in i kampen om SM-tecknen.